Så kan Blek avglans användas i en mening
- Han var allvarlig och blek.
- Alexander satt blek och begrundande.
- Han stirrade skräckslagen, blek, på de förfärliga orden.
- Jag har förväntat mig att hon ska ligga där, blek och tärd, och se lidande ut.
- En blek, nästan utmärglad gestalt stod honom till mötes.
- Å, så hopsjunken han satt där, liten och blek och mager.
- Gistre Härjanson, som hade befriat sig från sin bockhamn, steg fram till härdkanten, storväxt, blek, aldrig älskad, alltid fruktad.
- Han är blek, ser Inez.
- Tomas stod blek och skrämd och såg efter honom, tills de förbigåendes knuffar väckte honom och strömmen drog honom med sig.
- Anton skrämmer mig, viskade hon, han ser så blek och stygg ut som Birger gjorde ibland ; och så talar han så underligt.
- Majorskan sätter sig ner, hon är blek och darrar.
- Hon tryckte sig intill honom, blek, förskrämd.
- Sörling blek och upprörd, böjer sig fram och hviskar enträget någonting i fru Bruhns öra, just som hon står i begrepp att gå in ).
- Du har gått i Långholmssmoking nyligen, du, de syns i snaggen påre, du e så blek.
- Han ser en skymt av Alva som ser blek och rädd ut.
- Hans fru var en vänlig, men litet blek och tunn kvinna i trettioårsåldern.
- Också han var blek och alldeles spänd.
- Chefen, fru Balzar, satt där blek och glåmig, trumpen och trött, mumlade : Kära, vad har jag gjort ?
- Sätt Dig, Du ser så blek ut.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
