Så kan Blek avglans användas i en mening
- Ack, att det är Gösta Berling, som sitter där blek och modlös, och som de gamla herrarna nu måste roa, som om han vore ett barn !
- En sju, åtta års flicka, mager, blek, lidande, med ett skrofulöst barns klumpiga näsa, tjocka läppar, slappa ansikte.
- Erna var en blek, späd flicka med blå ögon, som hade en stillastående, dum blick.
- Vad hon var blek !
- Hur blek han blivit !
- Majorskan sätter sig ner, hon är blek och darrar.
- - Hon kom springande och ropade att Ekered brann, viskade Gotthard, ännu blek om kinderna.
- Verkligen melankolisk, huvudet sänkt mot bröstet och blek återkom sergeanten.
- Det föll en blek strimma av eftermiddagssol över bokhyllan, där han stod och plockade fram en bok da och då och bläddrade i den.
- - Ack, dröj en stund, viskade han, bönfallande okända makter om ännu en sista blek strimma av det svinnande livets lycka.
- Du har gått i Långholmssmoking nyligen, du, de syns i snaggen påre, du e så blek.
- Charlotte satt där blek och stilla, med hängande armar.
- Hon var blek som en död.
- Det föreföll honom, att om han också snart finge stå på Mora stenar och väljas och hyllas, skulle den stunden bli blek mot denna.
- ( i dörren ; blek och nervös ).
- Han var blek i ansiktet och hade uppkavlade byxben.
- Han ser en skymt av Alva som ser blek och rädd ut.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
